Det blev inte vi.
Jag vet att jag rapar och upprepar mig i all oändlighet.
Men 3 års saga är ALL nu,
det blir inte mer.
För första gången är vi nog överrens. Ingen av oss orkar.
Jag orkar inte.
Inte.
Det blev för mycket test,
för många prov jag skulle klara av och utstå.
Jag är inte så bra på att följa andras direktioner,
jag skapar mina egna.
Jag är ledsen att jag inte kunde leva upp till dem,
och jag vet att du känner samma sak.
Det var flera dagar sedan vi pratades vid.
Jag saknar dig så det gör ont.
Du är ju min bästa vän,
jag behöver prata med dig,
nu, nyss, hela tiden.
Men det funkar inte.
Kanske kan vi bli vänner nångång igen,
senare,
när känslorna är borta...
"Mina känslor kommer aldrig att minska eller försvinna"
sa du då
men det är klart de kommer att göra.
Det kommer snart någon ny,
du byter snart ut mig.
Själv har jag ångest för att jag redan jagat din kropp på flykten med en annan kropp.
Det hände,
en gång.
Jag saknade dig inte där och då,
inte under den korta tid jag njöt av någon annan.
Annars tänker jag på dig och saknar dig hela tiden.
Konstant.
Du är kärleken i mitt liv.
Jag vet det.
Nu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar