Du är min gaffatejp

Är det möjligt att läka hjärtat?

Går det att hela? Att börja om från noll.

Näe, jag tror inte det. Man kan möjligen tejpa. Laga. Fixa. Lappa. Hålla ihop.

Du var här idag. Med dina tårar, med din kropp, med din underbara kropp, med hela din uppenbarelse - blev du min gaffatejp. Dina ord lappade, dina vackra ord höll ihop där och då, dina armar runt mig blev klistret och kåtheten i din blick, längtan, helade mig för en stund.

Nu hoppas jag att det håller tätt tills nästa gång och inte glipar nånstans...

Fröken Svår

Det blev inte vi.
Jag vet att jag rapar och upprepar mig i all oändlighet.
Men 3 års saga är ALL nu,
det blir inte mer.

För första gången är vi nog överrens. Ingen av oss orkar.
Jag orkar inte.
Inte.

Det blev för mycket test,
för många prov jag skulle klara av och utstå.
Jag är inte så bra på att följa andras direktioner,
jag skapar mina egna.
Jag är ledsen att jag inte kunde leva upp till dem,
och jag vet att du känner samma sak.

Det var flera dagar sedan vi pratades vid.
Jag saknar dig så det gör ont.
Du är ju min bästa vän,
jag behöver prata med dig,
nu, nyss, hela tiden.
Men det funkar inte.
Kanske kan vi bli vänner nångång igen,
senare,
när känslorna är borta...
"Mina känslor kommer aldrig att minska eller försvinna"
sa du då
men det är klart de kommer att göra.
Det kommer snart någon ny,
du byter snart ut mig.

Själv har jag ångest för att jag redan jagat din kropp på flykten med en annan kropp.
Det hände,
en gång.
Jag saknade dig inte där och då,
inte under den korta tid jag njöt av någon annan.
Annars tänker jag på dig och saknar dig hela tiden.
Konstant.
Du är kärleken i mitt liv.
Jag vet det.
Nu

Vad du vill

Jag ringde dig igårkväll för att prata,
hahaha
det brukar alltid vara tvärtom, du som vill prata.
Men nu var det jag.

Jag kan inte hjälpa att jag blir förvirrad.
Vi är inte tillsammans,
kan inte ens ta ett beslut om att börja träffas på allvar igen.
Typ bara träffa varann och ta en dag i taget, ge fan i andra
"Jag vill inte träffa andra"
säger du,
själv är jag bara tyst...

Va fan vill du att jag gör????
frågade jag
"Jag vill att du gör det du vill, när du vill det"
får jag till svar då...
...och jag känner att det är en del i ett test,
ett test jag aldrig kommer att klara av.
Kommer du att göra det?

Jag antar att jag inte alls var born to make you happy...
Kommer dina val att göra mig lycklig?
Är det du vill när du vill det, vad jag vill?

Åh, om inte alla dessa frågor fanns!!

Jag frågade t o m igår om du skulle kunna hålla dig undan om vi bestämmer oss för noll kontakt igen. Jag påpekade att jag aldrig hade hört av mig förra gången, då det hann gå två dagar innan du ringde och var ledsen.
Du tror inte det, att du kan hålla dig borta.
Nähä, så då är allt upp till mig då...

Antingen gör vi som vi vill jämt och hoppas att det matchar till slut.
Eller så gör vi någon form av överrenskommelse.
Eller så lägger vi ner allt, med min styrka på topp...

valen börjar bli färre,
kanske är det väldigt bra...

Jag är ledsen över att du är ledsen,
jag vill inte att du tvivlar och mår dåligt.
Jag vill att du ska må bra!
Kan jag hjälpa dig med det?

Tvättstugan

Vi är hemma med sjuka barn både du och jag.
Jag och den äldre grodan åkte till er en stund.

Jag "hjälpte" dig i tvättstugan ;)
hur ska jag nånsin bli av med alla känslor??

Det blev lunch ute, alla fyra,
och du är allt igenom underbar hela tiden.

Jag tror att du märker att jag försvinner mer och mer,
jag tror att det är du som börjar bli rädd.

Imorgon ska vi träffas alla. Du och jag och 4 barn.
Som en familj, som så många gånger förr, ändå är allt ändrat, och allt precis som vanligt....

Älskar
Längtar

Uppvaktning

Du ringde igårkväll igen.

Sa så mycket vackert
"Jag längtar tillbaka till lördagnatt, det var underbart!
" Hej gobit"
" Du...jag älskar dig"
" Min mamma tycker att vi ska flytta ihop"
" Jag sa till henne att du är kvinnan för mig"
" Jag var in och tittade på dina kort, enbart därför"
"Givetvis kommer vi att sova ihop nästa vecka igen"

Kan man bli annat än förvirrad?????!!!!!
Det är ju för fan slut!

Ändå kan jag bara känna kärlek och hur oerhört gullig du är. Är det här uppvaktningen? Ska du prova med den efter 2½ år?? Men vet du, jag har nog inte varit mottaglig förr, men det är jag nu...är det det du märker???
Jag har aldrig varit mycket för romantiskt dravvel, nu smälter jag bara...mitt hjärta insuper allt och jag vill bara ha mer....men jag försöker tänka realistiskt, jag vet att vi inte är tillsammans igen. Att allt bara kan gå åt helvete. Och att kontakten sjunker till noll.

Men som sagt, jag måste ta chansen. Jag har inget annat val.

Det ringde visst

Det blev lunch på stan med S. Han förstår inte vad vi håller på med, han är inte den enda.
Jag tror inte att så många inser vad vi innebär för varann egentligen, eller hur långt vi har kommit...

16.45 ringde telefonen. Ditt nummer i displayen.
Hjärtat slår hårdare, fortare - jag blir svettig.
Svarar och reser mig, sedan går jag omkring konstant med hjärtat i halsgropen under de 45 minuter samtalet varar...
Du gråter, är ledsen, upprörd. Jag ber dig att lugna dig. Sedan pratar vi. Om allt och inget. Om hur vi mår. Om att du känner att du gör fel som ringer, men att du ändå måste. Efter bara två dagar utan mig...det säger mycket i min värld.
Jag blir lugn av att prata med dig, mår bra, där och då. Det är så underbart att höra din röst, höra dig skratta till mot slutet av samtalet. Mitt hjärta slår volter i bröstet.
Min kropp skriker KOM HIT!!!!! Men jag säger inget om det, trots att jag hör att du vill ha en inbjudan. Jag är stark, står emot, den här gången...

Vi lägger på och jag tror för en sekund att det ska kännas mycket värre. Att det ska göra mer ont. Men det händer inte. Jag mår fortfarande bra.
Jag mår bra över att höra att du är lika ledsen som jag, jag mår bra över att höra att du inte vill att jag ska gå hem med andra. Samtidigt försöker jag att inte få förhoppningar.

Det är så sorgligt allting. Hur kan vi inte förstå varann, hur lyckas vi bara prata förbi varandra? När jag tror att vi vill samma sak i slutändan.
Du säger att just nu känns allting fel, alla val blir fel - och jag kan bara hålla med...
Det känns skitfel att vara utan dig, att inte ha dig här i soffan, i sängen, i mig!! Men det gör inte att vi kan sätta oss i ett förhållande på en gång igen för att inte förlora varann...allting blir fel...hur vi än gör...

Jag vet bara att jag älskar och att jag är älskad.
Hur går man vidare då??

Anonym

Det här går egentligen emot allt jag tror på.
Att vara anonym.
Men jag kommer att göra detta ändå. För att skydda mig själv (och framförallt de runtom mig) men ändå kunna tycka och skriva och önska.

Kommentarer och tyckanden och råd behöver man ju ändå.

Jag har tyvärr oxå tagit beslutet att göra så att jag själv måste godkänna kommentarerna innan de publiceras. Mycket för att jag inte vill att någon ska råka skriva mitt namn eller annat som kan röja mig.

Detta gör att jag kan vara fullständigt uppriktig om precis allt som händer. Om hur jag mår och vad jag känner.

Just nu handlar livet mycket om krossade hjärtan. Vi gjorde slut för en månad sedan (igen), men fortsatte att träffas ändå för att se om vi kunde reda ut saker och ting. Igårkväll nådde vi kulmen och du åkte härifrån för gott och i ilska. Mest är det nog jag som är arg. Fullständigt jävla förbannad!!

Det kom ett sms imorse om att du saknar mig.
Det kom ett humormail.
Jag vet inte om jag ska svara eller inte.
Men jag saknar dig så det gör ONT!!!
Redan.