Jaha

Jag skulle vara själv ikväll, efter två nätter på raken med B. Tre nätter skulle göra att det känns som ett förhållande haha. Jag är inte redo, inte för något alls egentligen.
Och B är inte min typ. Alls. Han kan nog bli en underbart värdefull vän vad det lider, han är så förbaskat rolig..

Men just nu så känns det bara bra. Han skickar sms om att han vill komma och det är så skönt att sova nära, efter en urladdning.
Hur hände det???
Jag som alltid älskat att sova själv. Rulla av, vända ryggen till, eget täcke - HÅLL DIG FÖR FAN PÅ DIN KANT!!!
Är det du som ändrat mig i den frågan...du har lockat och lirkat och tjatat och väntat. Stått ut. Accepterat. Och sedan fått nog, men då hade vi redan sovit nära länge...
Jag vet inte om jag gillar den förändringen.
Att vilja sova nära kan sätta en i beroendeställning. Man sover bättre med, än utan. Jag vill sova bättre utan. Ensam.

Om jag var rädd med dig, så är det inget emot vad jag är nu. Om jag var cynisk och inte trodde på kärlek innan dig - hur tror du att det funkar nu?
Ibland vet jag helt ärligt inte hur jag ska hantera allting. Alla bubblande känslor.

Du talar till mig med en ton av förakt och trötthet. Tomhet.
Men gör inte det med våra minnen. Snälla, håll dem vackra. De är vackra, de jag inte har solkat ner redan..
Håll våra minnen varma och levande så kanske jag kan tro på kärleken någon gång igen.
Jag önskar dig allt gott. Glöm aldrig det.

Fröken Svår

Det blev inte vi.
Jag vet att jag rapar och upprepar mig i all oändlighet.
Men 3 års saga är ALL nu,
det blir inte mer.

För första gången är vi nog överrens. Ingen av oss orkar.
Jag orkar inte.
Inte.

Det blev för mycket test,
för många prov jag skulle klara av och utstå.
Jag är inte så bra på att följa andras direktioner,
jag skapar mina egna.
Jag är ledsen att jag inte kunde leva upp till dem,
och jag vet att du känner samma sak.

Det var flera dagar sedan vi pratades vid.
Jag saknar dig så det gör ont.
Du är ju min bästa vän,
jag behöver prata med dig,
nu, nyss, hela tiden.
Men det funkar inte.
Kanske kan vi bli vänner nångång igen,
senare,
när känslorna är borta...
"Mina känslor kommer aldrig att minska eller försvinna"
sa du då
men det är klart de kommer att göra.
Det kommer snart någon ny,
du byter snart ut mig.

Själv har jag ångest för att jag redan jagat din kropp på flykten med en annan kropp.
Det hände,
en gång.
Jag saknade dig inte där och då,
inte under den korta tid jag njöt av någon annan.
Annars tänker jag på dig och saknar dig hela tiden.
Konstant.
Du är kärleken i mitt liv.
Jag vet det.
Nu

För gott

November - 06
Det var då vi träffades.
Det var då vi hade sex.
Sedan skulle det inte bli mer...

Min kärlekshistoria med grodornas pappa (Varg) var över. Skilsmässan var ett faktum och jag ville bara vara ensam!
Det var jag i ett par månader, eller det var jag inte alls.
Otaliga var de som höll mig varm om nätterna, men längre än så kom de inte.

Vi hade sex, det var mitt på dagen. Mina grodor var i skolan och du försvann i väg efter ett par timmar. Jag minns att jag tyckte att du var snygg (naken) och att jag skrattade över kaffet. Vi hade pratat mycket innan iofs...antagligen för mycket.
På eftermiddagen kom ett sms och på kvällen så ringde du, och på den vägen blev det.

Men vi träffades länge innan vi gick vidare. Vi träffade andra oxå.
Slutet av januari kom den första krisen. Vi umgicks en vecka, åkte bort över helgen och jag blev fullkomligt livrädd!!
Jag fick känslor och sparkade bakut. Gick hem med en gift man för att visa att du inte betydde något, både för dig men framförallt för mig själv.
Du blev väldigt ledsen, sårad och vi slutade träffas i en vecka ungefär...sedan gled du tillbaka igen.
Och så har vi haft det. Sedan dess. Av och på. Förhållande, slut, icke-förhållande.

Tills igår. När jag skrek och svor. Du grät och stängde dörren och kärleken med orden
FÖR GOTT
då började jag gråta...

Därför behöver jag skriva här. Nu.
Jag behöver gå igenom sånt som har hänt. Jag behöver känna av och känna in.
Jag behöver gå tillbaka och läsa, hämta styrka och försöka förstå. Förstå dig, men framförallt mig själv.
Det innebär att det kan bli virrigt och blandat och minnen och nuet. Kanske förstår jag bara själv vad jag skriver ibland.
Iofs har jag inte spridit ut att jag startat upp denna blogg än heller.
Men lugn mina vänner :) ni kommer alla att få ett mail endera dagen med denna adress. De jag litar på och tycker om. De jag behöver. Alla utom Du. trots att jag litar på dig, tycker om dig och behöver dig. Men jag vet att du inte vill läsa. Bara därför.