Jag kom hem i lördags

Det var några dagar sen igen...
Vill ni veta varför??

Jag försöker samla ihop mig och mina tankar efter helgen som inte alls slutade som jag hade tänkt mig. Någon som är förvånad??

Fredagkväll var jag på en dejt. En fullkomligt urusel dejt som återigen bara påvisade det jag säger om att jag inte ska dejta, jag är mycket bättre på att prata, kallprata, naken, efter sex... Jag tackade för mig redan före klockan 22 och for till den yngre barnlöse kille jag träffat ett par gånger. Klockan 2.23, någon minut efter att vi släkt lampan och sagt godnatt kom det första sms:et.
Jag såg att det var Du som var avsändaren, så jag läste det inte ens. Det kom två till, ganska snart efter det första, och jag var tvungen.
Med bultande hjärta och svettiga händer öppnade jag messen, fast jag egentligen visste redan vad som stod.. "Har du sällskap? Vill du ha sällskap?! "Jag saknar dig så oerhört" "Jag älskar dig"...
Det var jobbigt att läsa och JA jag vet att det var fyllesms, men det var ändå jobbigt.
Jag svarade som det var; att jag var upptagen...

Sov ytterst dåligt och åkte till jobbet morgon efter.
När jag slutade jobbet hade det gått några sms och jag ville höra hur du mådde. Vi pratade. "Kom" sa du. "Kom och var med mig" och givetvis sköt jag upp mina planer och åkte till dig.

När jag såg dig igen, hamnade i din famn, i din soffa, i din säng - så var det som att komma hem. Inte enklare än så. Inte svårare än så. Jag kom hem.
Vi pratade och låg om vartannat hela natten. Och jag sov så bra. Nära. Bredvid dig.

Jobbade hela söndagen igen. Nu riktigt trött, men ändå lycklig...och ledsen...vad skulle hända nu? Träffas vi igen?
Du hämtade mig på jobbet, vi åt ihop, vi kramades, vi grät och pratade (ja om samma saker som så många gånger förr) du sa att du vill få garantier att jag ska säga samma sak igen och igen. Du sa att kommer vi nånsin att göra detta igen så vill du gifta dig med mig! Du har aldrig velat gifta dig nånsin förr, med nån. Hur fan ska jag tolka det????

Något förvirrad nu igen. Det kommer att bli mer dravvel, tro mig...
Och nej vi är absolut inte tillsammans, det blev ett kort samtal i måndags - du är borta på jobbresa. Jag är borta i huvudet.
Men ändå har jag kommit hem igen...