Jag kom hem i lördags

Det var några dagar sen igen...
Vill ni veta varför??

Jag försöker samla ihop mig och mina tankar efter helgen som inte alls slutade som jag hade tänkt mig. Någon som är förvånad??

Fredagkväll var jag på en dejt. En fullkomligt urusel dejt som återigen bara påvisade det jag säger om att jag inte ska dejta, jag är mycket bättre på att prata, kallprata, naken, efter sex... Jag tackade för mig redan före klockan 22 och for till den yngre barnlöse kille jag träffat ett par gånger. Klockan 2.23, någon minut efter att vi släkt lampan och sagt godnatt kom det första sms:et.
Jag såg att det var Du som var avsändaren, så jag läste det inte ens. Det kom två till, ganska snart efter det första, och jag var tvungen.
Med bultande hjärta och svettiga händer öppnade jag messen, fast jag egentligen visste redan vad som stod.. "Har du sällskap? Vill du ha sällskap?! "Jag saknar dig så oerhört" "Jag älskar dig"...
Det var jobbigt att läsa och JA jag vet att det var fyllesms, men det var ändå jobbigt.
Jag svarade som det var; att jag var upptagen...

Sov ytterst dåligt och åkte till jobbet morgon efter.
När jag slutade jobbet hade det gått några sms och jag ville höra hur du mådde. Vi pratade. "Kom" sa du. "Kom och var med mig" och givetvis sköt jag upp mina planer och åkte till dig.

När jag såg dig igen, hamnade i din famn, i din soffa, i din säng - så var det som att komma hem. Inte enklare än så. Inte svårare än så. Jag kom hem.
Vi pratade och låg om vartannat hela natten. Och jag sov så bra. Nära. Bredvid dig.

Jobbade hela söndagen igen. Nu riktigt trött, men ändå lycklig...och ledsen...vad skulle hända nu? Träffas vi igen?
Du hämtade mig på jobbet, vi åt ihop, vi kramades, vi grät och pratade (ja om samma saker som så många gånger förr) du sa att du vill få garantier att jag ska säga samma sak igen och igen. Du sa att kommer vi nånsin att göra detta igen så vill du gifta dig med mig! Du har aldrig velat gifta dig nånsin förr, med nån. Hur fan ska jag tolka det????

Något förvirrad nu igen. Det kommer att bli mer dravvel, tro mig...
Och nej vi är absolut inte tillsammans, det blev ett kort samtal i måndags - du är borta på jobbresa. Jag är borta i huvudet.
Men ändå har jag kommit hem igen...

Vidare

Jakten bränner i kroppen,

de gånger du försvunnit ut ur mitt liv har jag ofta gjort felaktiga val som slutat i mer eller mindre katastrof.

För flera inblandade parter.

Du känner mig.

Du vet vem jag är.

Du inser alla mina svagheter på en gång.

Du vet redan vad jag har gjort och vad jag sysslar med nu.

Eller hur?

Vi har inte pratat sen i söndags. Det är skönt.

Jag gör både bra och dåliga val,

men jag sover inte ensam.

Problemet är alltså inte att jag ligger (häromnatten kom den andra, när den första gick...) utan problemet är att jag sover ihop...

I mitt huvud kan det bli ett problem

Jag gör inget halvdant, det är inte min grej.

Det vet du.

Att jag inte hör av mig har inte att göra med att jag glömt dig, jag skyddar mig själv.

Det är lättare att gå vidare utan kontakt,

sen är jag sällan ensam heller.

Han som sover här är hur underbart rolig som helst. Det flödar glädje och skratt.

Jag blir glad när han hör av sig, glad när han kommer

och saknar inte när han går.

Jag är inte rädd för att bli dömd, eller för tårar eller jobbiga känslor.

Jag är inte rädd för att han ska se igenom mig,

som du gör.

Jag får vara bara jag och ta lätt på livet igen,

för en kort stund.

Maten och sömnen är fortfarande illa,

men jag sov väldigt gott inatt.

Nära,

nyknullad,

tillfredsställd,

det blev en kram imorse, ett "vi hörs"

och några timmar senare dagens första sms

Jag är ledsen,

jag är så innerligt ledsen,

men jag behöver det här för att gå vidare.

Nu och här.

Jag inbillar mig att du gör samma sak.

Provar min metod,

som du dömt ut så många gånger förr...

knulla bort någon, med någon annan

LEV

gå ut och ta för sig, gå vidare

Jag är så sakteliga på väg nu.

Vidare...

Du är min gaffatejp

Är det möjligt att läka hjärtat?

Går det att hela? Att börja om från noll.

Näe, jag tror inte det. Man kan möjligen tejpa. Laga. Fixa. Lappa. Hålla ihop.

Du var här idag. Med dina tårar, med din kropp, med din underbara kropp, med hela din uppenbarelse - blev du min gaffatejp. Dina ord lappade, dina vackra ord höll ihop där och då, dina armar runt mig blev klistret och kåtheten i din blick, längtan, helade mig för en stund.

Nu hoppas jag att det håller tätt tills nästa gång och inte glipar nånstans...

Uppvaktning

Du ringde igårkväll igen.

Sa så mycket vackert
"Jag längtar tillbaka till lördagnatt, det var underbart!
" Hej gobit"
" Du...jag älskar dig"
" Min mamma tycker att vi ska flytta ihop"
" Jag sa till henne att du är kvinnan för mig"
" Jag var in och tittade på dina kort, enbart därför"
"Givetvis kommer vi att sova ihop nästa vecka igen"

Kan man bli annat än förvirrad?????!!!!!
Det är ju för fan slut!

Ändå kan jag bara känna kärlek och hur oerhört gullig du är. Är det här uppvaktningen? Ska du prova med den efter 2½ år?? Men vet du, jag har nog inte varit mottaglig förr, men det är jag nu...är det det du märker???
Jag har aldrig varit mycket för romantiskt dravvel, nu smälter jag bara...mitt hjärta insuper allt och jag vill bara ha mer....men jag försöker tänka realistiskt, jag vet att vi inte är tillsammans igen. Att allt bara kan gå åt helvete. Och att kontakten sjunker till noll.

Men som sagt, jag måste ta chansen. Jag har inget annat val.

Anonym

Det här går egentligen emot allt jag tror på.
Att vara anonym.
Men jag kommer att göra detta ändå. För att skydda mig själv (och framförallt de runtom mig) men ändå kunna tycka och skriva och önska.

Kommentarer och tyckanden och råd behöver man ju ändå.

Jag har tyvärr oxå tagit beslutet att göra så att jag själv måste godkänna kommentarerna innan de publiceras. Mycket för att jag inte vill att någon ska råka skriva mitt namn eller annat som kan röja mig.

Detta gör att jag kan vara fullständigt uppriktig om precis allt som händer. Om hur jag mår och vad jag känner.

Just nu handlar livet mycket om krossade hjärtan. Vi gjorde slut för en månad sedan (igen), men fortsatte att träffas ändå för att se om vi kunde reda ut saker och ting. Igårkväll nådde vi kulmen och du åkte härifrån för gott och i ilska. Mest är det nog jag som är arg. Fullständigt jävla förbannad!!

Det kom ett sms imorse om att du saknar mig.
Det kom ett humormail.
Jag vet inte om jag ska svara eller inte.
Men jag saknar dig så det gör ONT!!!
Redan.