Jag valde rätt

Jag svarade på ultimatumet, eller inte direkt.
Vi hade lite att prata om först.
Det blev i telefon igårkväll.
Sedan låg jag och grubblade

mest hela natten...

Imorse kom du,
sket i jobbet,
kom till mig
pratade
älskade
pratade
mer kärlek

och där i sängen
mellan allt
hittade vi alternativ som passar oss båda

I varje fall nu.

Så beslutet togs
och det blir ingen singelsommar i år heller

Trots rädslan
så valde jag kärleken

Ultimatum?

Jag fick ett mail imorse.
Med vad jag uppfattar som ett ultimatum..

Jag har tydligen den här veckan på mig
Eller vi har,
att hitta lösningar
annars säger du att det är över

Just nu är det tydligen jag som besitter tvivlen.
Valet om jag vill vara med dig är hur enkelt som helst,
det är resten som är svårt...

Kan vi välja varandra varje morgon resten av livet?

Prata eller köra på?

Förra veckan var väldigt bra,
är det därför jag tvivlar desto mer nu,
eller börjar sanningen komma ikapp?

Maj har aldrig varit en bra månad för oss,
vi gör ofta slut då,
eller du gör ofta slut då!
För du orkar inte,
du klarar inte,
du funderar

du och dina höga krav

Igår var det du som nämnde ett förhållande igen och igen och igen,
eller försökte få in samtalet på det spåret,
jag var bara ärlig och sa som jag tycker

Jag har ingen aning.
Ju längre tid det tar desto mer tvivel får jag,
desto mer kluven blir jag.
Om vi hade velat detta på riktigt
hade vi inte gjort det vid det här laget då?????
Eller bottnar allt bara i rädsla???

Jo jag vet oxå att vi har en massa bagage,
hahaha jag om någon är väl medveten om vad det gör med människor.
Det är ju därför jag ofta reagerar som jag gör,
det är ju därför jag så ofta ställer till saker,
för att jag är rädd
för att jag har möjlighet
för att det som var förr lever kvar i mig.

Det var längesedan vi pratade om oss,
men nu har vi börjat igen.
Vi har bara varit,
levt och älskat
och blivit mer kära,
nyförälskade
vilket gör att det blir ännu jobbigare att prata,
dessutom är det ju inte min favoritsysselsättning

Jag är bättre på att gömma huvudet i sanden och bara köra på

Längesen

Längesen.
Det var längesedan jag skrev något nu.
Visst finns behovet än,
jag vet inte varför jag gör valet att bara vara tyst.

Våren är en kass tid för mig,
jag är mer en höstmänniska.
Även om jag gillar ljuset och värmen förstås.

Maj är en väldigt intensiv månad med allt som hör till. Träningar, matcher, cuper, avslutningar, GD/GIF och en hel massa annat.
Sedan börjar man ju längta ut själv också...till uteserveringar...till vissa Paradis...osv...

Det var över en månad sedan jag skrev sist,
men livet ser precis lika ut.
Precis lika...

Kass mamma

Närhet,
det blev en helg fylld av närhet och värme.
Det har inte gått många sekunder då vi inte varit nära,
tagit på varann,
kramats,
kyssts,
hållt handen.

Ni sov hos oss både fredag och lördag.
Vi sov nära.
Samtalet nyss slutade med frågan:
- Ses vi imorgon?

Allt är så självklart och ändå så långt borta.
Jag mår så väldigt bra ena stunden,
för att tvivla till fullo i nästa.
Vi pratar om bröllop och om att flytta ihop,
vi,
VI,
vi som inte ens kan sätta oss i ett förhållande igen.

Alla fyra grodor verkar också ha mått bra och gillat helgen,
det har varit många skratt.

Ändå slutade kvällen nu med tjafs.
Jag blev så förbannad så jag slängde mobilen och fjärrkontrollen i golvet,
glasögonen mot grodorna och skrek,
medans jag stängde av teven.
De fick inte se de sista 10 minutrarna av Wipeout,
det fick bli sängen istället.
Sedan grät jag en skvätt.
För att jag skrämmer de jag älskar mest som bara tittar på mig som om jag har något fel och jag börjar ju allvarligt fundera själv också...
Vi kramades och jag sa förlåt och allt blev bra igen,
men jag har fortfarande dåligt samvete och mår piss.
Hela veckan har varit lugn utan bråk eller annat,
men sista kvällen, sista kvarten då sätter vi lågvattenmärket minsann.
Ibland är jag en urusel förälder...tur att de ska hem till Varg imorgon...

Radhus

"Det finns ett radhus ute på Hemnet som skulle passa oss perfekt"...

Eeeeh!? Okej...
Vill!!
Vill Inte
Längtar!!
Fullständigt livrädd

Men givetvis hade du rätt,
det skulle passa oss perfekt...

Behöver

Just nu behöver jag:
romantik
få höra att jag är vacker
veta att jag är åtrådd
känna mig älskad
möta blicken som säger allt detta, igen och igen och igen

Just nu har jag behov av kärlek och närhet,
det är ovanligt
men jag vill
jag behöver...

och du ger mig allt detta,
och det känns underbart
och samtidigt
hemskt

Vad du vill

Jag ringde dig igårkväll för att prata,
hahaha
det brukar alltid vara tvärtom, du som vill prata.
Men nu var det jag.

Jag kan inte hjälpa att jag blir förvirrad.
Vi är inte tillsammans,
kan inte ens ta ett beslut om att börja träffas på allvar igen.
Typ bara träffa varann och ta en dag i taget, ge fan i andra
"Jag vill inte träffa andra"
säger du,
själv är jag bara tyst...

Va fan vill du att jag gör????
frågade jag
"Jag vill att du gör det du vill, när du vill det"
får jag till svar då...
...och jag känner att det är en del i ett test,
ett test jag aldrig kommer att klara av.
Kommer du att göra det?

Jag antar att jag inte alls var born to make you happy...
Kommer dina val att göra mig lycklig?
Är det du vill när du vill det, vad jag vill?

Åh, om inte alla dessa frågor fanns!!

Jag frågade t o m igår om du skulle kunna hålla dig undan om vi bestämmer oss för noll kontakt igen. Jag påpekade att jag aldrig hade hört av mig förra gången, då det hann gå två dagar innan du ringde och var ledsen.
Du tror inte det, att du kan hålla dig borta.
Nähä, så då är allt upp till mig då...

Antingen gör vi som vi vill jämt och hoppas att det matchar till slut.
Eller så gör vi någon form av överrenskommelse.
Eller så lägger vi ner allt, med min styrka på topp...

valen börjar bli färre,
kanske är det väldigt bra...

Jag är ledsen över att du är ledsen,
jag vill inte att du tvivlar och mår dåligt.
Jag vill att du ska må bra!
Kan jag hjälpa dig med det?

Tvättstugan

Vi är hemma med sjuka barn både du och jag.
Jag och den äldre grodan åkte till er en stund.

Jag "hjälpte" dig i tvättstugan ;)
hur ska jag nånsin bli av med alla känslor??

Det blev lunch ute, alla fyra,
och du är allt igenom underbar hela tiden.

Jag tror att du märker att jag försvinner mer och mer,
jag tror att det är du som börjar bli rädd.

Imorgon ska vi träffas alla. Du och jag och 4 barn.
Som en familj, som så många gånger förr, ändå är allt ändrat, och allt precis som vanligt....

Älskar
Längtar

007

Ligger i soffan med sjuk liten groda som har feber och snorar och tittar på nya Bond som släpps idag.
Inser att Daniel Craig som Bond måste vara en av jordens snyggaste män!! På allvar, en av de väldigt få som skulle kunna mäta sig med dig.

Ja, jag är fullständigt körd..

Uppvaktning

Du ringde igårkväll igen.

Sa så mycket vackert
"Jag längtar tillbaka till lördagnatt, det var underbart!
" Hej gobit"
" Du...jag älskar dig"
" Min mamma tycker att vi ska flytta ihop"
" Jag sa till henne att du är kvinnan för mig"
" Jag var in och tittade på dina kort, enbart därför"
"Givetvis kommer vi att sova ihop nästa vecka igen"

Kan man bli annat än förvirrad?????!!!!!
Det är ju för fan slut!

Ändå kan jag bara känna kärlek och hur oerhört gullig du är. Är det här uppvaktningen? Ska du prova med den efter 2½ år?? Men vet du, jag har nog inte varit mottaglig förr, men det är jag nu...är det det du märker???
Jag har aldrig varit mycket för romantiskt dravvel, nu smälter jag bara...mitt hjärta insuper allt och jag vill bara ha mer....men jag försöker tänka realistiskt, jag vet att vi inte är tillsammans igen. Att allt bara kan gå åt helvete. Och att kontakten sjunker till noll.

Men som sagt, jag måste ta chansen. Jag har inget annat val.

Liten groda sjuk

Liten sjuk groda ger en väldigt trött mamma...
Men man ska väl inte gnälla. Sömn är en värdslig sak

Styrkan försvann när du ville vara med mig..

Haha,
jag skrev att jag var stark.
Vilket skämt...
Om jag är stark, varför tillbringade vi då lördagnatt och hela söndagen tillsammans????
Och vilket dygn det blev! Vilken romantik och vilka känslor.
Jag vidhåller att det här är sjukt..

Lördagkväll, alkohol, vänner och glada skratt.
Du blev upprörd, arg - för jag ville inte att du skulle komma till den fest jag var på. Frågan var om du litade på mig, eller inte. Och vad fan ska du lita på??? Det är ju slut!!!
Du ville vara med mig.

Jag gav mig hem till dig, kom dit vid tolv på natten. Du bråkade en stund, men det gick över väldigt fort när du lyssnade på mig.

Du öppnade en flaska rött vin, tände ljus i sovrummet och ledde mig in. Klädde av mig stilla, jag drack vin från din mun, ljuslågorna fladdrade.
Det var underbart! Helt underbart!!!
Vi snurrade runt isängen och i varann till 4 på morgonen innan vi duschade tillsammans och sedan somnade utmattade, nära..

På morgonen väckte du mig och vi fortsatte.
Sedan gick vi upp o tittade på film, åkte hem till H och hämtade mina saker. Var ute och gick, lagade mat, mös. Och hela tiden talar du om för mig hur mycket du älskar mig, hur mycket du vill ha mig. Vi pratar t o m om giftermål ibland, på skoj antar jag, men ändå..

Minsta grodan kom hem och han tycker ju om dig lika mycket som jag så det blev en härlig kväll för oss tre. Natten tillbringade vi, du och jag, nära, under samma täcke - men inget sex..
Du pussade mig imorse när du åkte, precis som vanligt.

Oj vad stark jag är!
Oj vad jag kan stå emot!

Och nu har vi en ny vecka.
Du har skickat sms idag och tackat för god matlåda. Vi har bokat bowlingtid på fredag med dina barn och mina barn.
Jag mår inte dåligt, inte alls.
Jag känner mig snarare nyförälskad...men det är sjukt. Och frågan är om vi har ett "långsamt farväl" och bara drar ut på allt. Eller om vi någonsin kan få ihop det igen.
Jag skulle aldrig tvivla på att prova igen. Det finns alldeles för mycket känslor...jag önskar bara att alla frustration som kommer från dig kunde försvinna.
Och säkert har vi gjort fel val igen....
MEN JAG KAN INTE VÄLJA ANNAT!!!!!!

Det ringde visst

Det blev lunch på stan med S. Han förstår inte vad vi håller på med, han är inte den enda.
Jag tror inte att så många inser vad vi innebär för varann egentligen, eller hur långt vi har kommit...

16.45 ringde telefonen. Ditt nummer i displayen.
Hjärtat slår hårdare, fortare - jag blir svettig.
Svarar och reser mig, sedan går jag omkring konstant med hjärtat i halsgropen under de 45 minuter samtalet varar...
Du gråter, är ledsen, upprörd. Jag ber dig att lugna dig. Sedan pratar vi. Om allt och inget. Om hur vi mår. Om att du känner att du gör fel som ringer, men att du ändå måste. Efter bara två dagar utan mig...det säger mycket i min värld.
Jag blir lugn av att prata med dig, mår bra, där och då. Det är så underbart att höra din röst, höra dig skratta till mot slutet av samtalet. Mitt hjärta slår volter i bröstet.
Min kropp skriker KOM HIT!!!!! Men jag säger inget om det, trots att jag hör att du vill ha en inbjudan. Jag är stark, står emot, den här gången...

Vi lägger på och jag tror för en sekund att det ska kännas mycket värre. Att det ska göra mer ont. Men det händer inte. Jag mår fortfarande bra.
Jag mår bra över att höra att du är lika ledsen som jag, jag mår bra över att höra att du inte vill att jag ska gå hem med andra. Samtidigt försöker jag att inte få förhoppningar.

Det är så sorgligt allting. Hur kan vi inte förstå varann, hur lyckas vi bara prata förbi varandra? När jag tror att vi vill samma sak i slutändan.
Du säger att just nu känns allting fel, alla val blir fel - och jag kan bara hålla med...
Det känns skitfel att vara utan dig, att inte ha dig här i soffan, i sängen, i mig!! Men det gör inte att vi kan sätta oss i ett förhållande på en gång igen för att inte förlora varann...allting blir fel...hur vi än gör...

Jag vet bara att jag älskar och att jag är älskad.
Hur går man vidare då??

An ounce of peace is all I want for you, Will you never call again?

Fredag.
Igår var en hemsk dag, den kändes alldeles för lång - den här lär väl inte bli bättre.
Men jag ska snart sätta igång och hitta på lite annat, för att inte tänka. Inte hela tiden i allafall.

Men hallå, det är fredag. Ledig, barnfri. Det brukar vankas fest, alkohol och krogen. Jag har sagt att jag inte ska gå ut i helgen, men nu vacklar jag oerhört.
Jag vet att jag inte behöver det, jag (om någon) vet hur mycket dumt man gör under alkoholens inverkan, speciellt om man är ledsen.
Men jag är ju så pantad oxå!! Jag vill inte sitta hemma själv och veta att du är ute och roar dig och hittar andra som får värma din säng!! Då vill jag göra precis samma sak!!!
Som jag sa, pantad.

Vi hade pratat om saker att göra denna helg, eller du försökte planera, jag var vrång och sa att eftersom det är slut ska vi inte planera....ånger nu...men det är klart, vi hade väl ändå inte gått på Clintans nya film ikväll, eller haft ett Tequila-race imorgon...

Jag är innerligt livrädd för vad som kommer att hända den här helgen. Och hur allt kommer att kännas. Jag brukar vara med dig de här nätterna, i allafall efter två när jag vinglar fram över Kungsgatan upp till söder, för att få vara med dig.
Det är slut med det nu.
Allt är bara slut.
Eller?
Kommer du att höra av dig igen?
Jag har så svårt att se att våran saga bara är över, att vi bara gett upp. Är det verkligen dags att bara ge upp nu? Jag hade så många drömmar...om oss...jag måste sluta drömma...

Fredag var det!
Jag vann på Bomben igår. Hockeymatcherna :)
men det är riktigt kass utdelning. Men hallå! Jag vann i allafall.
Promenad väntar, stan väntar, bibblan väntar.
Sedan har jag en hel del måsten, men vi får väl se hur det blir med dessa....

Som man bäddar

Som man bäddar får man ligga,
men hur jävla kul är det att ligga ensam????

Såhär skrev jag i tisdagskväll förra veckan

Ja det här skrev jag ner i tisdagskväll förra veckan efter att jag slängt på luren i örat på dig. Även då var jag väldigt arg, frustrerad.
Jag vet nu att mycket av det här inte stämmer, vi har pratat om det flera gånger om. Men jag vill och behöver minnas känslan, så därför får det komma med här.
Ibland måste jag ta ett steg tillbaka och inte hetsa upp mig och ge mig iväg i tankarna...som alla andra människor...trots att jag egentligen inte vill vara som alla andra....

Så jävla arg som jag är nu var det längesedan jag var!
Men egentligen kanaliserar jag känslan som ilska, för att slippa andra känslor.
Egentligen känner jag mig lurad och oändligt besviken.
Var det den här tönten du var? Hela tiden? Blev jag så förbannat lurad?
Jag som känner mig ganska luttrad tycker att jag borde ha sett igenom dig för länge sedan. Men det gjorde jag inte..
Jag trodde på det du sa. Jag lät mig luras, ledas.
Jag ville så gärna tro att det skulle kunna bli vi igen, men innerst inne visste väl jag oxå.
Du hade rätt. Allt skulle komma att sluta med en krasch. Den kraschen kom ikväll, men inte av en anledning vi båda trodde.
Utan att jag blev heligt förbannad på ditt trötta, flata, ointresserade sätt.

Vill du inte ha mig så ska du fan slippa! Tro mig!
Jag orkar inte med detta längre. Alls.
Jag orkar inte med dig längre. Alls.
Du kan inte ge mig det jag behöver eller vill ha.
Du är tråkig, trött, enkelspårig, ömhetstörstande, skyller allt på mig mm mm.
Jag behöver dig inte.

Jag kommer fan att sova gott inatt!
Konstigt nog.

Behöver jag tillägga att jag inte sov gott alls den natten, heller....

För gott

November - 06
Det var då vi träffades.
Det var då vi hade sex.
Sedan skulle det inte bli mer...

Min kärlekshistoria med grodornas pappa (Varg) var över. Skilsmässan var ett faktum och jag ville bara vara ensam!
Det var jag i ett par månader, eller det var jag inte alls.
Otaliga var de som höll mig varm om nätterna, men längre än så kom de inte.

Vi hade sex, det var mitt på dagen. Mina grodor var i skolan och du försvann i väg efter ett par timmar. Jag minns att jag tyckte att du var snygg (naken) och att jag skrattade över kaffet. Vi hade pratat mycket innan iofs...antagligen för mycket.
På eftermiddagen kom ett sms och på kvällen så ringde du, och på den vägen blev det.

Men vi träffades länge innan vi gick vidare. Vi träffade andra oxå.
Slutet av januari kom den första krisen. Vi umgicks en vecka, åkte bort över helgen och jag blev fullkomligt livrädd!!
Jag fick känslor och sparkade bakut. Gick hem med en gift man för att visa att du inte betydde något, både för dig men framförallt för mig själv.
Du blev väldigt ledsen, sårad och vi slutade träffas i en vecka ungefär...sedan gled du tillbaka igen.
Och så har vi haft det. Sedan dess. Av och på. Förhållande, slut, icke-förhållande.

Tills igår. När jag skrek och svor. Du grät och stängde dörren och kärleken med orden
FÖR GOTT
då började jag gråta...

Därför behöver jag skriva här. Nu.
Jag behöver gå igenom sånt som har hänt. Jag behöver känna av och känna in.
Jag behöver gå tillbaka och läsa, hämta styrka och försöka förstå. Förstå dig, men framförallt mig själv.
Det innebär att det kan bli virrigt och blandat och minnen och nuet. Kanske förstår jag bara själv vad jag skriver ibland.
Iofs har jag inte spridit ut att jag startat upp denna blogg än heller.
Men lugn mina vänner :) ni kommer alla att få ett mail endera dagen med denna adress. De jag litar på och tycker om. De jag behöver. Alla utom Du. trots att jag litar på dig, tycker om dig och behöver dig. Men jag vet att du inte vill läsa. Bara därför.

Anonym

Det här går egentligen emot allt jag tror på.
Att vara anonym.
Men jag kommer att göra detta ändå. För att skydda mig själv (och framförallt de runtom mig) men ändå kunna tycka och skriva och önska.

Kommentarer och tyckanden och råd behöver man ju ändå.

Jag har tyvärr oxå tagit beslutet att göra så att jag själv måste godkänna kommentarerna innan de publiceras. Mycket för att jag inte vill att någon ska råka skriva mitt namn eller annat som kan röja mig.

Detta gör att jag kan vara fullständigt uppriktig om precis allt som händer. Om hur jag mår och vad jag känner.

Just nu handlar livet mycket om krossade hjärtan. Vi gjorde slut för en månad sedan (igen), men fortsatte att träffas ändå för att se om vi kunde reda ut saker och ting. Igårkväll nådde vi kulmen och du åkte härifrån för gott och i ilska. Mest är det nog jag som är arg. Fullständigt jävla förbannad!!

Det kom ett sms imorse om att du saknar mig.
Det kom ett humormail.
Jag vet inte om jag ska svara eller inte.
Men jag saknar dig så det gör ONT!!!
Redan.