Anonym

Det här går egentligen emot allt jag tror på.
Att vara anonym.
Men jag kommer att göra detta ändå. För att skydda mig själv (och framförallt de runtom mig) men ändå kunna tycka och skriva och önska.

Kommentarer och tyckanden och råd behöver man ju ändå.

Jag har tyvärr oxå tagit beslutet att göra så att jag själv måste godkänna kommentarerna innan de publiceras. Mycket för att jag inte vill att någon ska råka skriva mitt namn eller annat som kan röja mig.

Detta gör att jag kan vara fullständigt uppriktig om precis allt som händer. Om hur jag mår och vad jag känner.

Just nu handlar livet mycket om krossade hjärtan. Vi gjorde slut för en månad sedan (igen), men fortsatte att träffas ändå för att se om vi kunde reda ut saker och ting. Igårkväll nådde vi kulmen och du åkte härifrån för gott och i ilska. Mest är det nog jag som är arg. Fullständigt jävla förbannad!!

Det kom ett sms imorse om att du saknar mig.
Det kom ett humormail.
Jag vet inte om jag ska svara eller inte.
Men jag saknar dig så det gör ONT!!!
Redan.