Såhär skrev jag i tisdagskväll förra veckan

Ja det här skrev jag ner i tisdagskväll förra veckan efter att jag slängt på luren i örat på dig. Även då var jag väldigt arg, frustrerad.
Jag vet nu att mycket av det här inte stämmer, vi har pratat om det flera gånger om. Men jag vill och behöver minnas känslan, så därför får det komma med här.
Ibland måste jag ta ett steg tillbaka och inte hetsa upp mig och ge mig iväg i tankarna...som alla andra människor...trots att jag egentligen inte vill vara som alla andra....

Så jävla arg som jag är nu var det längesedan jag var!
Men egentligen kanaliserar jag känslan som ilska, för att slippa andra känslor.
Egentligen känner jag mig lurad och oändligt besviken.
Var det den här tönten du var? Hela tiden? Blev jag så förbannat lurad?
Jag som känner mig ganska luttrad tycker att jag borde ha sett igenom dig för länge sedan. Men det gjorde jag inte..
Jag trodde på det du sa. Jag lät mig luras, ledas.
Jag ville så gärna tro att det skulle kunna bli vi igen, men innerst inne visste väl jag oxå.
Du hade rätt. Allt skulle komma att sluta med en krasch. Den kraschen kom ikväll, men inte av en anledning vi båda trodde.
Utan att jag blev heligt förbannad på ditt trötta, flata, ointresserade sätt.

Vill du inte ha mig så ska du fan slippa! Tro mig!
Jag orkar inte med detta längre. Alls.
Jag orkar inte med dig längre. Alls.
Du kan inte ge mig det jag behöver eller vill ha.
Du är tråkig, trött, enkelspårig, ömhetstörstande, skyller allt på mig mm mm.
Jag behöver dig inte.

Jag kommer fan att sova gott inatt!
Konstigt nog.

Behöver jag tillägga att jag inte sov gott alls den natten, heller....